Artikel

Många års obesvarade frågor eller Var är våra pengar, Birgitte Bonnesen?

Den 4 oktober 2019 är det blåsigt i Tallinn och det duggar. Bistra vindar sliter i kläderna på folk som traskar förbi på stadsgatorna. Trots detta står en samling människor med plakat framför regeringsbyggnaden på Domberget. Anledningen till varför de gör det är enkel: vilken stund som helst väntas här ankomsten av en man i vars makt det är att återbetala de 8,5 miljoner euro (100 miljoner SEK) som investerare har blivit lurade på.

Mannen som väntas här är Swedbanks nyblivna styrelseordförande Göran Persson som är på personligt besök i Estland för att även här försöka förbättra bankens försämrade anseende på grund av den senaste penningtvättsskandalen.

Dock är inte penningtvätt Swedbanks enda synd i Estland. För ett bagardussin år sedan startade här en händelsekedja som kostade 200 investerare med tillit till Swedbank 8,5 miljoner euro. Ordningsmakten har senare kallat det försiktigt, som de brukar, för något som liknar investeringsbedrägeri.

Den som egentligen borde svara på dessa frågor är Swedbanksgruppens numera sparkade verkställande chef Birgitte Bonnesen. Det var hon som ledde Swedbanks baltiska enheter under åren 2011–2014 och det låter ju helt orimligt att hon inte visste någonting om bankens affärer i Rumänien. I samband med penningtvättsskandalen tvingades Bonnesen att lämna banken och tack vare det gyllene handslaget på 21,5 miljoner svenska kronor kan hon idag njuta av ett lugnt rentierliv.

Hur gick det hela till?

År 2006 tecknade bolaget Nord Hill Real Estate AS (NHRE) ett avtal med Swedbank Eesti enligt vilket banken erbjöd obligationer emitterade av NHRE till sina kunder på avdelningen för personlig kapitalförvaltning. Banken skulle tjäna en slant på kommissionsavgiften och NHRE:s plan var att använda pengarna från emissionen för att köpa fastigheter i olika områden i Rumänien. Kort sagt bussiness as usual.

För markköp i Rumänien bildade NHRE dotterbolaget Nord Hill Land Portfolio (NHLP) i vars styrelse det även ingick en representant från Swedbank. Swedbank tecknade själv över 53 procent av alla emitterade obligationer och överförde de senare till sina kunder på avdelningen för personlig kapitalförvaltning. I och med detta blev även de bankkunder som inte hade den minsta avsikt att köpa dessa obligationer markägare – för de hade helt enkelt gett banken fullmakt att förvalta deras investeringsportföljer.

Nu börjar det bli intressant

Med sex stycken emissioner fick man totalt ihop 8 467 000 euro från nästan 200 investerare. Efter det köpte NHLP knappa 46,3 ha jordbruksfastigheter i Rumänien för ca 7,7 miljoner euro. Det ger ett genomsnittspris på 167 000 euro för en hektar mark.

Då priset för jordbruksmark i Rumänien vid den tiden låg på 1000 euro i genomsnitt betalade man 167 gånger mer än marknadspriset för en hektar. Men det är inte allt. Swedbank deltog i hela beslutsprocessen utan att glömma ta ut mer än 755 000 euro som placerings- och serviceavgifter samt transaktionsavgifter, inklusive bankens kommissionsavgift för förmedling av sina kunders pengar till investeringar.

Obligationernas löptid gick ut 2011 och banken lugnade sina investerare att fastighetspriserna är på väg upp och det finns ingen anledning till oro. I verkligheten tog Swedbank 2011 över de bolag som hade genomfört obligationsemissionen och efter det har inte en enda årsredovisning för dessa bolag presenterats som skulle kunna ge korrekt information.

Och inte nog med det. Obligationsemittenterna lånade ytterligare 250 000 euro med en räntekostnad på upp till 30 000 euro och mot en säkerhet som bestod av mer än 50 procent av fastighetsportföljen.

Öronbedövande tystnad

Så sent som på våren 2015 begärde banken aktivt en förlängning av inlösentiden för obligationerna, till november 2017, med försäkran att fastigheterna i Rumänien kommer att bli sålda till dess.

Men verkligheten ser annorlunda ut. Fastighetsexperter i Rumänien har bedömt det troliga försäljningspriset för tio fastigheter ligga på knappa 500 000 euro, vilket betyder att mer än 8 miljoner euro måste ha gått upp i rök.

Hur kunde någonting sådant hända? Vi lyfter fram några viktigaste punkter:

  • Obligationerna saknade säkerhet och inte ens någon värderingsrapport har upprättats innan köpet av marken. Senare har banken anfört för sina kunder att underlagshandlingarna för investeringsbesluten ”inte finns sparade”.
  • Pengarna från obligationsemissionen lånades ut av emittenten utan säkerhet till sitt dotterbolag i Rumänien Jaagupi S.R.L. för förvärv av värdelösa fastigheter.
  • När man senare jämförde priset som investerarna har betalat för fastigheterna med inköpspriset för vilket fastigheterna köptes från ett par rumäner straxt innan försäljning till Jaagupi S.R.L. visade det sig att samma fastigheter hade köpts upp i snitt 500 procent billigare. Till exempel köptes en fastighet 2007 för 6 000 euro som sju månader senare, i juli, såldes genom fonden till investerare för 631 000 euro.
  • Skyldigheten att göra en värdering av fastigheterna ålåg Nord Hill Real Estate AS i vars styrelse även Swedbanks representant ingick i. Dessvärre gjordes ingen värdering. Tvärtom, när inlösentiden för obligationerna gick ut 2011 förlängdes den dels just på Swedbanks begäran. De lurade kunderna misstänker att bankens syfte var att vänta in preskriptionstiden för fordringarna.

Det minsta som Swedbank kan anklagas för är brott mot skyldigheten att iaktta aktsamhetskravet, men även den estniska ordningsmakten kan konstatera att det hela ser ut som investeringsbedrägeri. Och en av parterna i den svindeln har varit Swedbank.

Swedbank har stått för sina kunders bästa i 200 år. Åtminstone enligt sina egna ord och åtminstone i Sverige. Men har de gjort det i Estland?

Etiketter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back to top button